Kaffedoft och svensk

Efter en varm sakta promenad genom Stadsparken under de stora trädens skuggor lämnar vi lugnet bakom oss och med en lätt doft av kaffe i våra näsor släntrar vi in i hotellfoajén.

Tätt ihop lätt stojandes, som för mina tankar till en skock får, står gruppen av äldre svenskar där, med ett flertal nyanser av grått i sin ull och lite lätt sådär urskiljningslösa, som får kan vara. Vem är Stina? Vem är Ingegärd? Ingen som riktigt sticker ut, det pratas krämpor och mediciner, det surras och äts friskt från den uppdukade buffén. Ett glas vitt tack!

Min käre make är lätt allergisk mot att bli sådär ihopfösad, fogad ihop som en homogen grupp på resa någonstans. Vi sitter på avstånd och iakttar.

Jag påminner honom försiktigt att vi typ är där närsom, i ålder och i nyanser av grått… Hm hm, jag tycks prata för döva öron😘

/Annelie

 

Share This: