Historiska vingslag

Jag kikar in genom det gläntande fönstret sommarvinden rör lätt vid gardinens vita skira spets. Kristallen glimmar till, snabba steg över tiljorna, klackarna, fraset från den långa kjolen är så påtaglig när hon i steget hejdar sig vänder på sitt huvud och tittar på mig med stadig blick. Jag vänder mig bort från fönstret och ser ut över Selmas örtagård där isopen just slagit ut sina vackra blå blommor. Svärmar med fjärilar liksom kivas tumultartad om den åtråvärda nektaren. Livet kraften det vackra. Jag börjar gå och lämnar bakom det öppna fönstret mot dåtiden. Det krasar lätt under skorna jag ler för en stund stod tiden alldeles stilla.

/Annelie

Share This: