Att minnas

Jag hittade ett vykort i en pocketbok. Instucken mellan sidan 88 och sidan 89. ”Vill du bliva min kudde” heter dikten som Bodil Malmsten skrivit, där på sidan 88 och sidan 89. Vykortet är daterat 10/6-89. Det undertecknat av min barndomskompis Catti. Det känns märkligt att hitta ett vykort snart 30 år senare. Minnet finns inte om att jag fått och läst detta kort. ”Har ringt dig flera gånger i veckan men du är aldrig hemma. Vad gör du? Blev det brännboll? Trots vädret…” Har ringt dig flera gånger i veckan… vad gjorde jag? Brännboll? Minnet vill inte komma till mig. Mobiltelefoner fanns ju inte då så jag kan inte ha varit mycket hemma. Adressen är till min första egna lägenhet i Örby. En hyreslägenhet med uteplats. Jag var dölycklig för den! Jag läser mitt flicknamn Hernberg och det känns som en annan person som kortet är adresserat till. Ringde jag tillbaka? Minnet sviker mig.

Doggisen och jag på morgonpromenaden. Isfläckarna börjar sakta ge vika för mer mossa och barr. Nu hittar jag äntligen pinnar så vi kan leka pinnlekar igen. Det doftar av jord och mylla. Helgen har varit hektisk på Norrbys så det gröna lugnar och vilar, något. Men det måste nog mer till för återhämtning känns det som. Alldeles för segt idag.

Börjar skönja våren i Lyckebymosse.

Den har blommor! Kaktusen verkar trivas alldeles ypperligt hängandes där uppe i taket i växthuset. Inte mycket vatten får den heller men det verkar inte bekymra den nämnvärt. Ljust är det ju. Om jag kunde komma ihåg namnet…? Minnet sviker.

Min absoluta favvis just nu är Ranunculus Butterfly som jag köper som snitt. Det står superlänge, skimrar metalliskt och ändrar färg ju mer bedagad den vackra blir. Där svek inte minnet minsann!

Ta hand om dig och varandra

Allt gott!

/Annelie

 

 

Share This: